Livet har tagit en känslomässig paus. Våra vänner har förlorat sin lilla son helt utan den minsta föraning. Det tar ont i hela märgen och hur dom känner det kan man inte ens förstå. Finns inte mer att skriva.

Jag ber om ursäkt för glesheten mellan mina inlägg. Hur kul är det att följa....?! Livet har sin gång. Det går upp och det går ner. Trots varsel på fabriken får jag fortsätta. Det försvinner troligen fler i slutet av denna månad så jag kan bara hoppas... I värsta fall får jag gå och då har jag iallafall en räddning. Julbord.... många behöver förstärkning då. Kanske kan jag tillockmed ge gästerna goda revbensspjäll. hur spännande är det med ugnsstekta hickoryglaze-spjäll? Icket. Men jag ska inte tänka så. Fast det är klart... dyker det upp ett jobb närmare stan så tar jag det. man kan inte oroa sig varje månad från att inte få förlängt. Eller så är jag dum... det verkar ska stabilisera sig om nåt år och hade jag då haft säker plats med inkomsten och alla villkor... ja då har jag nog varit korkad.. Ska få Pärs mobil, han tänker byta. Då blir det fler bilder...